Suku-uutiset myös Facebookissa - JuhanSuku

31.1.2014

Vanhoja suomalaisia lisänimiä

Vanhoista henkikirjoista löytyy hassuja lisänimiä, joita TerhiA merkitse aikanaan muistiin. Tänään vuorossa aakkoset A-J, huomenna K-P ja loput sitten ylihuomenna......


Lars Bläsipää  ES 936  å1626-7  Vesulax Vuolingo


Heik Halkisilmä  LT-1393  å1687  Pyhäjärvi (Kexholm)

Olof Hikipää  ES 536  å1619  Ruokolax Kuokkalampila

Olof Olofsson Hikipää ES 936  å1626-7  Ruokolax Kuokkalampi



sld Hjärtskräck  Kiikala


Jöns Persson Hutimies ES 535  å1614  Ruokolax, ES 535  å1619  Ruokolax Siitola


Pål Hyväneuvoinen ES 936  å1627-8  Vesulax Mälkölä



Knut Häkämies  ES 936  å1626-7  Lapvesi Kolpola

   ES 936  å1627-8  Lapvesi Husula


Anders Hömmöttäjä ES 536  å1619  Kivinebb Jakoila  ‘Anders Hömmöttöinen’

   ES 937  å1628-9  Kivinebb Polvenselkä



Jöns Ikätora  ES 536  å1619  Ruokolax Immalanjärvi



Knut Ilmatoivoin ES 535  å1614  Jääski



Lars Jönsson Jauhosuu ES 936  å1626-7  Taipal Käherele

30.1.2014

Haralin isäntäpari Suomusjärven Ahtialassa

Kaukainen esisetäni oli Suomusjärven Ahtialan kylän Haralin isäntänä 1800-luvun alkupuolella ollut Elias Simonsson. Hänen vaimonsa oli myös sukulaisiani, Hintsalan kylän Sipulin talosta kotoisin ollut Anna Lisa Eliasdotter. Tämä pariskunta ei ollut mikään kiiltokuvapari ja syyskuussa 1836 heidän elämänsä otettiin suurennuslasin alle piispantarkastuksessa seuraavaan tapaan;

Mikrofilmi: JK-1030    Biskopsvisitation 20.9.1836 SUOMUSJÄRVI   § 34

Likaledes framkallades oeniga hjonelaget Ahtiala Haraldi Bonden Elias Simonsson och dess hustru Lisa Eliasdotter, hvilka tillstodo, att deras samman lefnad beklagligtvis var alltför olycklig, och påstod hustrun det härröra af mannens emot henne visade hårdhet och fallenhet för dryckenskap.  De vittnen Lisa Eliasdotter åberopade och som nu voro tillstädes, intyggde, att förhållandet emellan dessa makar redan i sju års tid varit sådant, som Lena Eliasdotter nu uppgaf.

Med ömhet och värma föreställde Visitator dessa makar den skada de genom sin osämja ådraga sig både för tid och evighet, samt förmanade dem till öfverseende och fördragsamhet med hvarandras fel, hvilket de ock lofvade samt med handslag bekräftade.  Hustrun, som är misstänkt för bränvins minutering, erinrades om den olyckliga erfarenhet hon sjelf varit i tillfälle att inhämta genom sin mans benägenhet för denna förderfliga vara, och förmanades att med sin skadliga näring upphöra.

29.1.2014

Suomenkielisiä loitsuja 1700-luvun alusta

Lappväärtin käräjillä lokakuussa 1707 kuultiin kummia.....




ES-2092  ss.29  LAPPFJÄRD Ord. Sommar Ting  1-2.10.1707

p897  ….. etc …  och emedan Helga intet tychtes hafwa så godt förtrooende till Rätten elr willia wara så uthlåten som desse ährender fordra, ty tog undertecknad henne om aftonen uti sin kammar och lät gifwa henne maat, dricka och brenwin sampt toback, hwar effter hon kom sig bättre till mods och ibland andra rela-tioner berättade, att hon läsit desse orden öfwer Saltet, som Karin Hindrichs dåtter till sin koo fick:
 Mähiäinen mättä canda
p898      ilman lindu liatengin, Månen Kuckasen Kuust, månen helmän helpäst, umbi Betuliasta tulo,näti laski Lapisto, Kahat culdat Kaiwalosta, Sipiculdanen Kaiwalosta, Sipiculdanen Kädestä, jolda woiteli woitawita, pois pahat pajetkon.
        kuu Kuckass päiwä ackas (alkas?), lijke lijtämäs, paha pahemast, muta murhe cartamas, sijrä Pöwelisiäs, eij sinä sinulle sia ole, alla maan, alla manderin, alla kolmen pöudennenmanan, jos olet wädestä nin minä manan sinun wädän alla.
Andra dagen gaf Helga bättre Kiöp och icke allenast tillstod utan och in för Rätten uplees alt hwad här ofwan före är antecknadt. ….. etc …
Öfwer soldaten Michel Nilsson, som nu är uth wid Armeen i Påhlen, bekende hon sig hafwa läsit desse ord då han war ormstungen:
Ruskiarupinen Neytzig, paras painoinen ämändä, rupe sunas sulalla, merkkeitä kielälles,
och berömde hon denne bönen öfwer måttan för sin krafft skuld att strax borttaga werckan ifrån den som ormstungen är. Sielfwa processen här wid består der uti den som läser skall först kyssa eller andas uppå patienten och sedan uppå Saltet som läses öfwer, och sedan ingifwas åth den Siuka. Hon sade sig intet kunna läsa
p899  öfwer gresan, men meente att den som der af hafwer plåga, skall blifwa hulpen af Matts Puska i Cauhajoki och Jllmola sochn. Öfwer Thomas Mattssons hustru i Kåskela och bem: Kauhajoki by bekende hon sig läsit i Salt desse orden:
Jos sinä olet masta nin minä manan sinä man alla, joss olet tuulesta nin minä sinua tuulen
             Emoot såår som äro giorde med äggjern läser hon detta i Saltet:
              Jesus hawan isäxi, Maria Hafwan ämäxi, Pyhähängi woitaxi päldä tundemattomaxi, Sissäldä Kiwatomattomaxi, Jesuxen saanat sulimat, herran armo armotoni, pyhän hängen lämmin löyly.
          När under tecknad skulle alt detta upteckna, så giorde Käringen sig åther misstanckar och tog med be-dröfwelse sitt afskeed om afftonen och wille om Mårgonen i förstone in för Rätta intet tillstå, att hon sine Konster
p900  om afftonen hade uppenbarat, utan gaf lenssmannen tillkenna, att hon om natten för ofwanskrefne Brita Michels dåtter hafr högeligen klagat det hon lät narra sig om afftonen, försäkrandes, att de intet skulle narra henne om morgonen, hwilket och Brita in för Rätta bekende. Och emedan Helga war aldeles obstinat till att necka det som hon tillförne uti bättre förtroende hade bekendt ….  etc  …  ty sattes Helga i Kistan så lenge Sigfrids folck öfwer natten infordrades till Tings platsen.


Kiitos TerhiA

28.1.2014

26.1.2014

Sokea kana löysi jyvän

Muutama päivä sitten luulin törmänneeni lähes yliluonnolliseen tapahtumaan, kun eräs Länsi-Uudenmaan Nummella syntynyt Lena Sofia tuntui asuvan kahdessa paikassa samaan aikaan.


Pyörittelin jonkin aikaa HisKiä ja Nummen rippikirjoja koneeni ruudulla etsien jotain selitystä asiaan. Lähinnä kuvittelin erehtyneeni tulkitsemaan kastettujen luetteloita tai Nummen rippikirjoja jollain tapaa väärin.

Tästä ei kuitenkaan ollut hyötyä. Ratkaisun oli löydyttävä muualta.


Tälläisessa tapauksessa on järkevintä lähteä etsimään lisätietoa seuraamalla henkilön elämään joko eteen- tai taaksepäin ajassa. Koska Nummen Oittilan rusthollin tyttäret Maria ja Lena Sofia selkeästi asuivat 1840-luvulla Tenholassa, oli ainoa mahdollisuus katsastaa Turussa piikana työskennelleen Lena Sofian vaiheita ennen vuotta 1843. Olinhan löytänyt hänet nimenomaan sellaisesta rippikirjasta, joka käsitti Turun suomalaisen seurakunnan väkeä vuosilta 1843-1849.

Turun rippikirjat kuuluvat niiihin kaikista hankalimpiin koko maassamme. Nykyisen kaupungin alueella oli useita seurakuntia ja kirjoja pidettiin osin päällekkäin. Vuosien 1843-1849 kirjan mukaan Lena Sofia oli porvari  ja kauppias Christian Helanderin piika. Mistään rippikirjasta vuosien 1831-1842 välillä en kuitenkaan onnistunut Lena Sofia Abramsdotteria löytämään.


Koska en oikein usko yliluonnollisiin tapahtumiin, en ainakaan sukututkimuksessa, täytyi ratkaisun olla jollain tapaa liian ilmeinen. Useinhan hankalimmat tapaukset ratkeavat äärimmäisen yksinkertaisesti. Tällä kertaa asiaan liittyi myös jonkin verran kokemusta ja silkkaa tuuria. Ajattelin nimittäin katsella rippikirjaa 1843-1849 jonkin matkaa taaksepäin löytääkseni jotain muuta kiinnekohtaa, jolla saisin Lena Sofiasta "kiinni" aikaisemmissa niteissä.


Turun suom. srk rippikirja 1843-1849, sivu 596
Vain kolme sivua taaksepäin selattuani huomasin kirjan ylälaidassa otsikkotekstin, joka ratkaisi kertaheitolla asian. Vähänkin maamme historiaan perehtyneet muistavat, että vuonna 1827 valtava tulipalo tuhosi suuren osan Turkua. Kirkkokorttelista tuhoutui useita  taloja, joukossa myös kauppias Helanderin huoneisto. Niinpä tähän vuoden 1843-1849 rippikirjan loppuun on kerätty tietoja otsikolla oheisen kuvan ilmoittamalla otsikolla.

Lena Sofia Abramsdotter oli kuin olikin ollut Turussa, mutta jo 1820-luvulla. Isak Nylundin kanssa hän meni naimisiin vasta vuoden 1830 alussa, mutta 1840-luvulla hän aivan yhtenä, ainutlaatuisena naisena emännöi Tenholan Svedjekullan Övergårdia.

Yliluonnollisesta ei siis ollut kyse, vaan ainoastaan Turun seurakunnan järkähtämättömän loogisesta rippikirjojen pidosta. Kuten edellä jo totesinkin, ratkaisu oli loppujen lopuksi äärimmäisen yksinkertainen. Seuraavaa kertaa varten ajattelin pitää mielessä, että ongelmien tullessa kannattaa haistella myös hieman lähialueita tai kuten tässä tapauksessa, lähisivuja.

25.1.2014

Sukututkija törmää lähes yliluonnolliseen

Turun suom. srk, rk 1843-1849, sivu 599
Miten tehdään sukututkija hulluksi? Pistetään hänet lukemaan Turun suomalaisen seurakunnan rippikirjoja 1840-luvulta!

Silmäilin nimittäin mainittua nidettä läpi löytääkseni tavalla tai toisella tuttuja nimiä ja paikkoja. Turun Kirkkokorttelissa törmäsin useaankin tietokannasti ennestään löytyvään henkilöön, joista piika Helena Sofia Abrahamsdotter aiheuttaa tällä hetkellä kosolti harmaita hiuksia.

Rippikirjan mukaan kyseinen henkilö oli syntynyt Lohjalla 19.7.1797. Isä oli siis Abraham. Pitkän kokemukseni perusteella olen huomannut, että Lohja on voitu merkitä henkilön syntymäpitäjäksi, vaikka todellisuudessa hän olisi syntynyt Nummella. Länsi-Uudenmaan Nummi oli nimittäin Lohjan kappeliseurakunta.

Ongelmia ilmenee heti alkuunsa. Lohjan emäseurakunnan puolella ei ole yhtä ainutta sopivaa lasta, joka sopisi kuvioon. Sen sijaan tietokannastani löytyy jo ennestään Nummen Oittilan Råbergin rusthollin tytär Lena Sofia, joka syntyi 19.7.1793. Hänen vanhempansa olivat rusthollari Abraham Abrahamsson ja Maria Nilsdotter. Talon edellinen isäntä oli ollut Henrik Eriksson, Marian ensimmäinen aviomies. Abraham kuoli jo 1799 ja Maria meni kolmanteen avioon Suomusjärven Salmen talosta kotoisin olleen Elias Johanssonin kanssa.

Abrahamilla ja Marialla oli kolme lasta; Lena Sofia (s. 19.7.1793), Stina (s. 18.4.1795) ja Maria (s. 25.7.1797). Näistä siskoksista keskimmäinen eli Stina kuoli keuhkotautiin vuonna 1820. Lena Sofian vei vuoden 1830 alussa vihille tillanvuokraaja Isak Nylund Pohjan pitäjästä. Isak ja Lena Sofia isännöivät sitten 1840-luvulla Tenholan Svedjekullan Övergårdia. Molemmat sisarukset käyttivät aikuisiällä velipuolensa tavoin sukunimeä Ahlfors.

Marian otti vaimokseen Isak Lindholm, joka oli Tenholan Skogbölen talollinen. Perheeseen syntyi useita lapsia 1820- ja 1830-luvuilla. Pariskunta asui Skogbölessä ainakin vielä 1850-luvulla. Onnistuipa Isak saamaan tuomionkin viinan salapoltosta vuonna 1854.


Jos sitten kurkistaa tarkemmin Tenholan rippikirjoihin, saa huomata kummallisia asioita. Lena Sofia Ahlforsin syntymäajaksi on rippikirjaan merkattu 25.7.1797. Tämähän on, kuten ylempää huomataan, siskotyttö Marian syntymäaika. Toisaalta Skogbölen kohdalla Maria Ahlforsille on laitettu aivan sama syntymäpäivä eli 25.7.1797. Mainittakoon tässä yhteydessä, että Tenholassakin Nummella syntyneet on kirjattu lohjalaisiksi.

No, virheitä sattuu, joten tuo asia on selitettävissä silkalla papin erheellä.

Mutta palataan hetkeksi Nummen Oittilan kylän Råbergille. Vanhan rusthollari Elias Johanssonin ja Maria Nilsdotterin perheeseen on merkitty vuosien 1822-1829 rippikirjassa tyttäret Maria Abrahamsdotter ja Lena Sofia Abrahamsdotter. Molempien syntymävuotena on 1797, mutta Lena Sofialle on lisäksi merkitty päiväykseksi 25.7. Maria puolestaan tuli 1825 takaisin Turusta.

Virhe syntymäajassa selittynee sillä, että 1813 Lena Sofia lähti kotoaan Tammelaan. Palattuaan sieltä oli hänen syntymävuotensa muuttunut. Uskoisin, että kyse on vain papin huolimattomuudesta tai suoranaisesta virheestä.


Mutta sukututkija tulee viimeistään siinä vaiheessa hieman pöhköksi, kun yrittää miettiä tätä Turun Kirkkokorttelissa asuneen porvari Christian Helanderin piian, Helena Sofia Abrahamsdotterin (s. 19.7.1797 Lohjalla) sukuperää.

Kuka tämä henkilö oikeasti on? Miten Lena Sofia Ahlfors on aineellistunut sekä Tenholan Svedjekullaan emännäksi sekä kaikesta päätellen samaan aikaan ilman sukunimeä piiaksi Turkuun? Melkoinen saavutus!

Tästä sitten alkaa se varsinainen selvitystyö....raportoin myöhemmin sen tuloksista.....

Saarijärven rippikirja 1791-1798

Saarijärven rippikirjat jatkuvat.....


24.1.2014

Samuel, joka kuoli täsmälleen 152 vuotta sitten

Yksi esi-isistäni oli Nummen pitäjän Hyvelän kylässä vuonna 1785 syntynyt Samuel Eliaksenpoika, joka omaksui sukunimen Wilenius. Hänen isänsä oli ollut rakuuna Elias Willig. Samuelilla oli useita sisaruksia, joista tosin vain osa ehti aikuisikään.

Vaimonsa Hedvig Hyrsbergin Samuel löysi vuoden 1807 tienoilla ja häitä vietettiin elokuun lopulla. Nummen vihittyjen luettelon mukaan sulhanen työskenteli tuohon aikaan Hyvelän Paakkalan talossa asuneen kapteeni Mauritz Wilhelm von Gerttenin renkinä. Vyiimeistään perheen perustamisen yhteydessä Samuelista tuli Paakkalan talon Hakalan torppari.

Hedvig ja Samuel saivat yhteensä kymmenen lasta, joista kaksi nuorimmaista syntyi Hyvelässä. Vuoden 1812 lopulla perhe nimittäin muutti Lohjan Outamon kartanon Lahden torppaan. Näistä kymmenestä lapsesta yksi kuoli pienenä ja tytär Hedda Lovisa mainitaan jo rippikirjaniteessä 1831-1837 kirkonvaivaisena. Hän asuikin vielä 1850-luvun lopulla vanhempiensa luona.

Muut sisarukset aloittivat uransa joko renkeinä tai piikoina, kunnes sitten vakiintuivat mennessään naimisiin tai saadessaan sopivan torpan asuttavaksee. Oma esi-isäni Samuel Samuelinpoika Wilenius kuljeskeli Nummen ja Lohjan väliä, kunnes asettui Talpelan rakuunan torppaan perheineen. Sisko Maija Stinasta tuli torppari Carl Hagelbergin puoliso Siuntioon ja toinen sisko Fredrika Gustava sai miehekseen Nummen Sitarlan Pellin talon Kujanpään torpparin, Johan Fredrik Wikmanin. Kolmas siskoksista oli nimeltään Anna Leena ja hänet nai Lohjan Paloniemen muonatorppari Gustaf Adolf Lindström.

Veljeksistä Gustaf lähti alle 20-vuotiaana rengiksi Paloniemen Ristilahden torppaan ja kuoli siellä joulun alla 1837. Velipoika Jacob Johan Wilenius ei oikein tiennyt minne asettua; Vuodesta 1836 hän oli renkinä Lohjan  Lylyisten kylän Sepän eli Kriisin talossa. Sieltä mies meni seuraavana vuonna Kiviniemen Monkolaan rengiksi. Matka jatkui 1838 Varolaan, mistä hän palasi 1840 kotitorppaansa. Myöhemmin 1840-luvulla Jacob Johan oli renkinä eräässä Paloniemen torpassa. Viimeistään 1850-luvun loppupuoliskolla hän oli torpparina silloisen Helsingin pitäjän Sillbölessä eli Silvolassa. Jacob Johanin vaimo oli Nummen Oinolan kylän muonatorpparin tytär Christina Wägg.

http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=5746724
Edellisten veli Karl Fredrik Wilenius oli peräti kolme kertaa naimisissa. Ensimmäinen puoliso oli Maria Lovisa Hedberg, jonka kanssa hänellä oli kuusi lasta. Marian kuoltua Karl Fredrik nai Eva Gustava Åfeldt, joka synnytti kuusi lasta lisää Wileniuksen perheeseen. Eva Gustavakin kuoli melko nuorena ja torppari Wilenius meni kolmannen kerran naimisiin. Uusi morsian oli Greta Palander. Tästä liitosta ei ilmeisesti ollut lapsia.

Wileniusten sisarussarjan nuorin oli Adolf Wilhelm, joka asui Lohjan Outamossa työskennellen pitäjänsuutarina.

Isä Samuel Wilenius menehtyi halvaukseen tammikuun 24. päivä vuonna 1862. Äiti Hedvig kuoli ennen vuotta 1868, mutta tarkkaa ajankohtaa en ole toistaiseksi saanut selville.


Syy, miksi innostuin tästä perheestä tällä kertaa, löytyy Lohjan perukirjoista. Arkistolaitos on digitoinut ne ja niiden joukosta huomasin ilokseni erään tuttuja nimiä sisältäneen dokumentin. Siinä oli kyse neljän hopearuplan maksusta, jonka Samuel Wileniuksen vävy Gustaf Adolf Lindström maksoi apelleen korvauksena vaimonsa kuolinpesästä. Anna Lena oli nimittäin kuollut vuonna 1855. Tämä ei kuitenkaan ole se mielenkiintoisin juttu, vaan esi-isän omakätisesti piirtämä puumerkki. Ennestään kokoelmissani taitaa olla vain pari esivanhempien omakätistä tekstiä ajalta ennen 1900-lukua!

23.1.2014

Kotisivuja uusittu

Kyläläisiä talkookahveilla Kiskossa joskus 1950-luvulla
Olen tässä taas kerran hiljalleen uusimassa kotisivujani. Viime viikolla sain lisättyä sinne Sursillien
jälkeläisluettelon ja tänään seppäsuku Törnqvistit. Lähipäivinä on luvassa kolme täysin uutta sukua, joita parhaillaan viimeistelen.

Kotisivuiltani löytyviä tietoja saa käyttää omaksi ilokseen, mutta mielestäni on tällöin kohteliasta ilmoittaa siitä sähköpostilla tai palautelomakkeella. Muista, että sivuilta löytyvät tiedot voivat muuttua tai täsmentyä jatkuvasti. Mikäli olet yhtään epävarma, tarkista kyseiset kohdat alkuperäislähteistä.

Eräitä merkintöjä Taivassalon kirkkoherra Alftanin tiimoilta

TerhiA:n muistiinpanoista löytyivät nämäkin puhtaaksi kirjoitetut muistiinpanot, jotka koskevat lähinnä Alftan-sukua.


563         Anno 1664 den 22 och 23 Junij, höltz ordina-
rie Laga Häradz Sommarting medh almogen och den
gemene Man af Töfsala Sochn i Caustis Länsmans-
gårdh, Närwarande Cronones Befallningzman Wäl-
förståndig Hanss Hansson och desse Edsworne ..

534         Fordom Pastorens i Töfsala H: Erici Erici barn och
ärfwingar som ähre Henrich, Isak, H: Abraham
och H: Israel Erichssöner, med Hustru Karin
och Hustru Anna Erichs döttrar företrädde och
gofwo tillkänna, att såsom den Högste Gudh
hade deras Moder för någon tijd sedan hädan-
kallat, och de gierna wela komma till richtighs
med hennes effterlefnade ägendom; altså anhöl-
do de att Rätten denne deras tuist lagligen uptaga
535         och afhielpa wille, och nu först ransaka om
någre Saker, huar öfwer arfwingarna sinsemel-
lan äro tuistige. Då framsteeg Capellanen H: Nilss
och uppå den ene dotterens Hustru Karins wägnar
och praetenderade först på en Sölf:r Kanna om 111 lod
som henne skall wara Testementerat af Sal: Kyr-
kioheerden: der till Swarade de andra arfwin-
garna, att de aldrig weta af sådant Testamente
icke heller bewijses sådant med deras Sal: Faders / hand
566 p136 hand eller med något wittno; dessförutan ähr
samma Kanna pantsatt hooss lenssmannen för
16 D:r som sedan af H: Abraham igenlöstes, der
emot sade Hustru Karin Siälf, att probsten H:
Anders i Hållola och en Hustru i Åbo Juliana
skola hafwa hördt då denna Sölf Kanna blef Hen-
ne Testementerat, de andre arfwingarne sade,
att der det så woro, då hade det warit skeedt med
sådan Condition, att der hon Hustru Karin skulle
567         blifwa oförsorgd, efftersom hon hade feel på sin
hörsell, då skulle hon bekomma samma Kanna,
men nu, mädan hon är wäl försörgd, mente de
henne inth hafwa någon rätt till samma Sölf Kan-
na som war den endaste och bästa. Tillspordes
fullmächtigen H: Nielss, om han kunde erholla
med Edh sig hafwa hördt det hennes Sal: fader
Testementerade henne samma Kanna, han sua-
rade sig inth hördt af Kyrkioheerden sådant, utan
af hans hustru, huilken åtskillige reesor bekiende
för honom, att Kannan war Hustru Karin Testemen-
terat, de andre arfwingarna mente, att Professo-
568         ren M:r Peer Bergius och hans broder H: Mattz
i Pöctis, måtte hafwa någon wetskap här om, effter-
som de wid samma tijd då deras Sal: fader afleed,
woro förhanden, och elliest praeceptorerade Bergius
för Sönerna: Så emedan wittnen, huar på denne
Saken sig stödier och begge Parterne påberopa nu
icke äro tillstädes, dy blef Saken, Sölf Kannan an-
gående till nästa ting upskuten, i medlertijd skall  /hustru
569 p140 hustru Karin förskaffa sig wist beskeed ifrån
H: Andrea i Hollola, att samma Kanna blef
Henne på fadrens Sothe Säng Testementerat;
Sedan praetenderade Sonen Isak på sin Swän-
tienare löhn för 13 åhrs tijd för hemmanet Huch-
kais, det han alt ifrån A:o 1657 hade ridit föör,
och mente sig der före nu wara närmast det fram
för sine andre Syskon att inlösa, der emot hade
de inth att inwända, uthan tillstod honom så
uthi 13 åhrs tijd hollit Rusttienst för Hem-
570         manet, som och att Hemmanetz lösen honom
af deras Sal: Moder är tillsagd.  H: Abraham
Consenterade att Isak löser Hemmanet: men H:
Israel sade sig och gierna willia det lösa, doch
sade han, der Broderen Isak inth wille det afstå,
kunde han inth heller neka honom det att lösa,
huar med så han som de andra arfwingarna
begiärte att Häradzhöfdingen tillijka med Befall-
ningzmannen wille dijt uth komma, och der
all deras öfrige tuist, arfskapet angående,
jemka och liquidera, det och bewilliades,
och blef effterkommit som siälfwa bytes-
brefwet uthwijsar. /

546/582  Sentens
Då aldenstundh först befinnes att Isak Erichsson haffwer
utridit för Hemmanedh, och imedler Tijdh hans modher
haffuer honom ifrån hans Exellentz Her Hendrich Horns
Tienst bort skyndat och till sagit honom fullkomblig
förbemälte Jwkais hemmanedh, som Marcus Mårtsson
547/583  i Taipale, Mattz Sigfredsson i Kurialax intygade så …
gån g..t wara;  2/  förbemälte Isack ähr älst af brödern_
undantagandes Hendrich Erichsson som sin arff utbekommit
haffuer och der med sin Rätt Efftergiffuit, altså der
aff dependeras mehrbemälte Isack effter …., elliest
och alla hans Sam Syskon undantagandes Her Israel
(583)      haffua Consenterat och bejakat att mehrbe:te Isak fram
för någon annan förbet: Hemman skulle Possidera
och besittia, som Protocollet utwijsar;  3/ Nembden intyga
att Hemmanedh skulle klyfuas till two så är ingendera
behåldne, derför effter gammall Lagmans Her Greger
548/583  Mattzsons doom uthi … effter Gudzbördh MCDXC på
Tiugunde dagen Juull och effter dett 6 Cap:ll Jorda B:
Ehrkennes Isack Erichsson närmast wara Godzsett besittia
548/584              och utlösa dhe andra arffuingar effter bytes breffs inne-
håldh.
Hwadh wedh kommer dhe 252 Dr 31/öre Gieldh som
Gårdssens wärde icke tillräcka kan Erkennes sådant
Effter dett 22 Cap:ll Erfd:B: aff löössören och utstående
Sölffuer och Pantter sedhan dhe är inlöste att gottgiöras
och betalas, och dett öfrige der aff flytande ….. till
skifftes emellan dem som minst bekommit haf:r
Hwar och jcke löösören Rehkär till, thå brista hwar
mark för …;  Här emot doomen haffuer H: Israel
Appellerat.  /  Hwadh
585         Hwadh wördige Kyrkioherdens wällärde her Cla…
Brennerj Praetension och fordran wpå Sextijo ….
Spanmåhl och 100 Dr K:M:tt anbelangar som aff åfuanb…
Gårdh Jwchkais effter sin Sal: Syster fordrar emedhan
wälbemälte Kyrkioherden uthi sin Sal: Hustrus ….
Elin Mårthens dotters wällmodh och lijffs tijdh
åffuanbemälte Gieldh icke fordrat haf:r, mycky
mindre thå när han henne med dett högwördige
Altarens Sacramente besöckte der om thalt Eij
heller effter hennes dödh tå byte stodh omrördt
Och der igenom förteeget sin rätt,  Ty ährkennes
Kyrkioherdens Praetension i detta fallet af inth wärde;
Emot denne doom haffuer Kyrkioherden Appellerat
_________________________________________________________________

571         Måns Larsson i Hylkilax Hustru Annas man
inlade i Retten en Supplication, der uthi han
besuärar sig öfwer Majoren Wälb: Christer
Carplan, det han i förledne Sommars åwer-
kade för honom och hans granne i Hylkilax
572 p137  ett Engstycke, som af ålder under bem:te Hylkilax
ägor warit hafwer, och borttagit hööet som
han der uppå bärgat hade, huar till Majoren
swarade, detta Engestycke hafwa altijd och af
ålder legat under Sarflax ägor, då framhade
Måns Larsson Simon Jöransson ifrån Marjus
huilken bekiende sig seedt: att Hylkilax boar altijd
slagit samma Engstycke: Men Majoren produce-
rade Nembdemannen Johan Olofsson, som bekiende
sig hördt talas, att detta Engestycke ligger under
Sarsslax ägor, och att han det och der under bär-
573         gat hafwer den tijd han der på bodde. Sedan
framhades Sigfred Grellsson i Kofueris och
Meri Masko Sochn, huilken bekende sig wara född
och upwäxt på Sarslax, och slagit altijd samma
Engstycke såsom de andre Sarsslax ägor, Säijandes
nu wijdare, att Clemet Erichsson hade det samma
giordt, men Clemet nekade der till och sade sig inth
slagit der höö, men fullmächtigen Olaus Both-
vidi Exciperade emot denne Clemet, säijandes ho-
nom wara en Intressent uthi Saken, och dess för-
utan bött ährerörige böter. Så emedan Måns
larsson inth hade någon Special fullmacht ifrån
574         larsson inth hade någon Special fullmacht ifrån
sitt herskap som rätta Jordäganden är, dy up-
skiutes Saken effter det 15 C: Jordb: till des han
förskaffar sig en nöijachtig fullmacht att uth-
föra denne Saken.
( Länssmannen Larss Andersson dömbdes att betala  /  till

_________________________________________________________________

575         Anno 1664 den 3. och 4. Octobris
begyntes laga Herads Höst Ting och höltz med allmogen …
Töffzala Sochn och Causto Lenssmans Gårdh å Hans ….
M: … mans och Assessorens wthi den Hög… Kongl: …
i Åbo, så och Herads höfdingen i Wemo och Nedre S…
da heradh, den E…borne och Högachtadh Nicolaus Litz …
wägne, närwarande Cronones Befalningsmans …
… Hans Hansson och desse Edhsworne såto

577         Compagnij Quarter mestare Isack Erichsson anhölte
…. Aff Rätten ett utslag om Jwkais Ryttare gårdh
antingen han eller hans bröder skulle wara närmast
samma gårdh att besittia, och altså mehrbe:te Isaks
Swåger Månss Larsson inlade i Retten Her Herads höfdin-
gens Högachtat Nicolaii Litzens och Befalningsmans
wällach:t Hans Hanssons bytis breff daterat den 23:
Junij 1664 angående om dett arff som ähre fallin
emillan Hendrich Erichsson, Qwarter mestaren Isack
Erichsson, Dominus Abrahamus Ericj, Dns Israel Ericj
Syskona H: Karin Erichs dotter, Hustru Anna
Erichs dotter fordom Sal: Pastoris wthi Pedersöre käre…
578         Erichs dotter fordom Sal: Pastoris …
Hustrus barn och Barna barn, effter mehrbemälte
Sam Syskon fäderne och möderne aff  förbemälte
Jwkais gårdh; hwilken gårdh med .… och Jordh åker
och Eng och alla tillägor och Pertinentier ähr aesti-
merade och skattade till 1200 D:r Kåpp:r M:tt
som åfuanbemälte bytis breff förmäller der ut…   /  först
579 p346 först up….res Her Abrahams Gieldh till 353 Dr …
K:M:tt hwilken ingieldh och arffningar … annat Con…
tera allenast om Ett Rustningz … om 40 Dr som
Isack haffwer Cronones Tienst giordt, der till Isak
eij kunde moot seija, allenast Praetenderar sig haffua
uthi samma ställe Een fåla aff _odzala Erich aff-
handlat och dijt i gården lembnadh, den Her Abraham
sedhan skulle haffua tagit, hwilken saak the böör
corrigeras när arfuingar sins emillan löösören …
… sådant up…öres å Hr Abrahams Praetension
580         Qwarter mestaren Isack Erichsson op…res 356 Dr
som mehrbemälte Isak igenom sin Rijdande för ...
nadh till kommer der till och Hans Sal: modher aff
hans frijbonde Renttan upborit
Hr Israel beståås 227Dr
Månss Larsson beståås 91 Dr 4/öre
ähn föllier begraffning bekostnadh som up… …
herr Israell opsatt  114 Dr 18/. 
no..  84 Dr  /  198 Dr  18/ -
Her Abraham upsatt 107 Dr 24/.
581         Befalningsman Måns Larsson  66 Dr hwilken …
Israel … Abraham och Måns Larsson detta … …
gieldh hwar för sig Eedeligen å lagz book bekräfftade,
öffuer  ….  icke …der utlagdt.
Hustru Karin Erichs dotter bekåstnadh 6 Dr 24öre
Summa Summarum 1452 Dr 31/öre
Hwkais Gårdh wärderat 1200 Dr
Per Ballancie förblifuer 252 Dr 31/öre som gielden
ähr mehra, ähn Gårdzsens valor och wärde stijger  /  Sentens

_________________________________________________________________

604         Kom och nu för Rätta Kyrkio herdenss hustru ifrå Töfsala
hustru Elin, klagande till Clemett Clemetsson Bårgare här
i Staden och till Tomass Hindersson Baltzar W…erss Båtz-
man, att dhe hadhe lockatt och Tåbbatt henness piga ifrå henne
Och nu hadhe hustru Elin bekommitt Pigan på Lööp igen, hwil-
ken och nu häär för Rätten stodh, och bekende så i sanningh
wara som hustru Elin klagade;  Och blef af Retten afsagdtt
efter 21 Cap:tt i Bygninga Balken i den första och femm…

605         Punchet, att bådhe dhe Männ som Pigan Lockatt hafwer och hon som
sigh Låcka Leett, böthe 3 D:r huardere till Treskifttess, och Pigan
skall tiena sitt åhr utt.

22.1.2014

21.1.2014

19.1.2014

Veljesmurha vuodelta 1790

Viitasaaren haudattujen luettelosta kesältä 1790 löytyy merkintä Henrik Pasasesta, jonka kohtaloksi oli tullut kuolla oman veljensä murhaamana. Edesmennyt sukututkijaystäväni on kirjoittanut puhtaaksi Saarijärven kirkkoherra Henrik Caloniuksen suomennoksen alkuperäisestä oikeudenkäyntiasiakirjasta.

Viitasaaren haudattujen luetteloa vuodelta 1790
Murhaajan lopulliseksi tuomioksi tuli "tavallisella pahantekiäin surmapaikalla pitäjässä mestattaman, nijn että hänen kaulans hakatan poiki ja hänen päänsä pannaan steilin päälle ja rumis rattaan päälle..."



AFFSKRIFFT Kuningallisen Maijestetin ja Waldakunnan Wasan Hofrätin suuressa Ruhtinan Maasa Suomesa, päätös ja Duomio yhdesä Käräjä Oikeudessa Wijtasaaren pitäjäsä ja Wasan Läänisä Välikäräjisä tutkitussa ja 15. edesmennesä heinäkuussa duomitussa jutussa, koskevasa Talon mieheen Matti Pasaseen, jonga päälle on kannettu, että hän Rukous päivänä 7. Malis kuusa edesmennena Vuotena vihan kijvaudessa on Veitzellä nijn kovin haavoittanut Veliensä Talon miestä Henric Pasaista rindaan, että hänen kohta on täytynyt sijtä jättä hengens, annettu, sitte kuin Kunnigallisen Maijestetin armollinen vastaus kuudennesta kolmatta kymmenestä päivästä Lokakuusa, sisälle tuli Vasasa 14. Joulu kuusa 1790. Tämän Rikoxen Asian on Kuningallinen Hofrätti ottanut koettelemuxensa ala, ja mitä ensistä tulee Välikäräjän päätöxeen 26. Huhtikuusa edes menneenä vuotena, jonga kautta estämättömixi Todistaijxi ovat julistetut Talon miehet Kyöstä Kyöstäjän poika Pananen ja Lautamies Kyöstä Kåckonen, ehkä kuinga Matti Pasanen on muistuttanut, että Kyöstä Pananen ja Henric Pasais vainajan leski Anna Matin tytär olivat serkut ja Kåckosen Äiti Anna Matin tyttären Isän Äidin sisär, jotka esteet Matti Pasanen ja hänen vaimons Stina Pavalin tytär ovat vielä Hofrätissäkin edes kandaneet, (……..) koska Anna Matin tytär on ollut läsnä oikeudessa, koska sitä murhaa kuin hänen mies vainajans päälle on tapahtunut tutkittijn, tulee hän katzottavaxi nijnkuin rijta-kumpani, ja koska Kyöstä Kyöstäjän poika Pananen on hänen serkkunsa ja sen kaldainen sukulaisuus (…) § 17. Cap. Oikeuden käymisen kaaressa luetaan laillisexi esteexi, nijn ei taida Kyöstä Pananen pidettää estämätöinnä todistajana, josa osassa välikäräjä Oikeuden päätös muutetaan; jota vasten koska Kyöstä Kåckonen ja Anna Matin tyttären Isä ovat serkut, jonga kaltainen sukulaisuus edellä nimitetyssä Lain paikasa ei lueta laillisexi esteexi, nijn vahvistetaan Välikäräjä Oikeuden päätös sijnä osasa joka julistaa Kåckosen estämättömäxi todistajaxi, jonga kautta se Kåckosta vasten tehty muistutus tyhjään raukee. Mitä sitten itze asian tulee, eli kanteeseen Matti Pasasta vasten, nijn on hänelle syyxi Oikeudessa ilmi tullut, että hän on Veli vainajans Hinrikin kans yhdesä seurasa kulkenut sekä kirkoon että kirkosta takaisin, ja myös ehtoolla myöhään tullut kotia ynnä tapetun veljensä kansa, joka on lyötty kuollut hänen reesäns, ja hänen rinnasans koska hän reestä sisälle kannetijn, näkynyt Lautamies Kockosen valan jälken yxi veitzellä saatettu haava vaseman rinnan alla, ilman jota myös talon-väki olit tällen Todistajallen näyttäneet sen puukon, jonga he olit Matti Pasaselda pois ottaneet, ja hän oli nähnyt verisexi terän hamaan puoleen puukon päätä asti. Ja ehkä kuinga Matti Pasanen on Oikeuden edesä selittänyt, että hän päänsä heikouden tähden ei taitanut toimitta, kuinga Henric Pasasen murha olis tapahtunut, nijn ei ole hän kuitengan, koska Kåckonen ennen mainitusa tilasa kyseli häneldä tämän murhan työn muotoo, syyttänyt päänsä heikkoutta, vaan tunnustanut ei ainoastans Kåckosellen ja lautamiehellen Närhillen ehkä kuinga eroitetussa paikasa ja erittäin kullengin, että hän pikaisudessa on veitzellä saattanut Veljellens Henrikillen sen nähtävän haavan, josta hänen täytyi kuolla, mutta myös jälkeenpäin Närhin ja valamiehen Torparin Michel Tijasen läsnä olles tunnustanut rikoxens nijllä sanoilla, että hän oli ansainnut kini pandaa nijnkuin veljensä murhaja.

Täsä asian laadussa, ehkä kuinga Kyöstä Pananen, nijnkuin edellisissä sanottin, on löytty estetyxi todistaaman tässä asiasa nijn lisää kuitengin hänen ja Matti Pasasen nuori ikäisen pojan yhteen sopiva todistus, sitä enemin sen asian vakuutta, että Matti Pasanen on tappanut veljens Henrikin kuin että Matti Pasanen eikä välikäräjäsä eikä täällä Kuningallisessa Hofrättissä ole taitanut nimittä ketäkän toista syypäätä veljensä kuoleman, koska nyt vielä tämän tygö tulee, että Matti Pasanen on löytty kaxi kielisexi, ja että usiambi valan päälle kuultu todistaja, ynnä v.Pastorin Porthanuxen kanssa, ilmoittaneet ovat hänen ollen harjandunen juopumuteen, ja juovuxissa ollesansa ollen levottoman ja ylimielisen. Matti Pasanen myös Kyöstä Panasen ja Maria Hanhiniemen todistuxen jälken, palaitessans kirkolda Pasalaan, on sinä päivänä ollut lijkutettu väkevildä juomilda, nijnkuin myös Matti itze sen yhdexi osaxi tunnustanut on tänne sisälle annetusa kirjasans. Sen tähden löytä Kuningallinen Hofrätti, kaicki nämät asianhaarat yhtenpannut, ulostekevän täydellisen todistuxen Matti Pasasta vasten, että nimittäin hän 7. päivänä Maalis kusa mennä vuotena vihan kiukusa heidän välilläns ylösnosneen rijdan alla on lyönyt puukolla veljensä Henrikin rindaan sen haavan, josta hän kohta kuollut on, ja joka haava, Provincial Doctorin Hastin valansa päälle ulos annetun todistus kirjan jälkeen, on itzesäns kuolettavainen ollut.

Mitä jällens sijhen rangaistuxeen tulee, johon Matti Pasanen tämän työn kautta on itzesä vikapääxi tehnyt, nijn on hän kyllä päälleseisonut, että hän on ollut heickopäinen, sekä silloin koska tämä rikos häneldä tehtijn, että myös usein sitä ennen, mutta koska ei ainoakaan todistaijsta ehkä kuinga he (…)da aikaa ennen ovat hänen tundeneet ja kansakäymistä hänen kansans pitäneet, ole nähnet hänen toimittavan senkaldaisia töitä, jotka taitaisit ulosmerkitä jongun heickomielisyden, vaan paljota enemin ovat kaicki sijnä yhtensopineet, ettei hän sinä aikana kuin murha tapahtui, ole ollut vaivattu heickomielisydeltä, nijnkuin hän itze on tahtonut sanoa, ehkä hän sijnäkän asiasa on osoitetulla tavalla puhunut, nimittäin ensistä pälleseisonut, että se virhi jo kirkosa tuli hänen päällens, vaan sitten että se vasta oli tapahtunut hänen ollesans Kockilan talosa; Sentähden ja sijhen katzoin, että myös v.Pastori Porthanus hänen Välikäräjän anomuxen jälkeen ulosannetussa todistuxesans Matti Pasasen tilasta, on jättänyt sen todistuxen, että hän usiambata vuotta ennen on valittanut itziäns v.Pastorin edesä ja näkynyt levottomaxi, mutta v.Pastori ei teitanyt sanoa, jos se oli heickomielisydesta eli juopumudesta, johon hän oli taipunut. Sentähden, koska Matti Pasanen ei pienimälläkän perustuxella ole vasten vala miesten todistusta taitanut näyttä ja todexi saatta, että hän sinä päivänä jona murha tapahdui, olis totisesti heickomielinen ollut, löytä Kuningallinen Hofrätti, ettei vähindäkään sytä ole pitä vaaria hänen perustamattomasta puhestans, vaan pitä hänen rikoxensa tähden lain jälken rangaistaman. Jonga tähden hän Matti Pasanen pitä tämän Veljensä Henrikin päälle täy(…) ehdollisen murhan tähden, 1 § 24 Cap. Pahan Tegon kaaresa, itzellens hyvin ansaituxi rangaistuxexi ja muillen pahan elkisillen pelvoxi ja varoituxexi, tavallisella pahantekiäin surmapaikalla pitäjässä mestattaman, nijn että hänen kaulans hakatan poiki ja hänen päänsä pannaan steilin päälle ja rumis rattaan päälle, jonga rangaistuxen alla myös sisälle käsitettäväxi tule se rangaistus, jonga hän juopumudellans ja Sabbatin rickomisella on ansainnut.


Kuningallisen Maijestn ja Valdakunnan HofRättin puolesta C J Gyllenborg Öfversatt af Probsten Henrik Calonius i Sarijärvi

18.1.2014

Hisingerin suvun historiaa

Historik över friherrliga ätten Hisinger

Selostus isojaosta Tenholassa

OCR Document

Comept protokoll vid Lappvik storskiftet i Tenala socken:
År 1781 den 9 April, inställde sig underskriven commisions lantmätare uti LAPPVIK BY i Tenala socken, Raseborgs västra härad och Nylands län; för att till vördsam åtlydnad av det högvälborne landshövdinge ämbetets höggunstliga förordnande av den 8 maj nästlidet år, avmäta och i storskifte lägga denna bys ägor: närvarande vid förrättningen har varit, uppå bergs­rådets och riddarens av av kongl. majestäts Vasa orden hög­välborne herr Johan Hisingers vägnar såsom ägare av Sågars skattehemman, bruksbokhållaren herr Christian Lindström jämte nämnde hemmans åbo, Hans Jöransson, skattehemmansägarna Erich Larsson, Bergans och Erich Erichsson, Grabbers, jämte biträ­dande nämndemän Henrich Andersson och Eric Hansson, bägge ifrån Vimonböle.

Början med denna förrättning gjordes nu vid detta tillfälle med avmätande av denna bys sjöstränder och holmar, varefter och sedan detta var förrät­tat, med förrättningen uppsköts tills marken blev bar, då underskriven igen den 7 maj sig inställde för att avmäta ej mindre än de uppodlade ägorna än utmarken.

Efter slutad ägomätning, företogs rågången mot angränsande rågrannar, då början gjordes mot Kofrans-sidan, i närvaro offentliga här ovannämnda delägare jämte ägaren av Kofrans herr Johan Rautell, varvid förrättnings­männen först blev anförda.av Lappvik-bymännen till ett ställe som föregavs vara rå och hade sett läget uti Kofrans Malmkyåker, ägde intet rålikt utseende och blev i högsta måtto av innehavaren disputerat. Härnäst uppviste herr Rautell ett annat litet obetydligt stenröse längre in uppå Lappviksidan, vilket han sade blivit för sig uppvisat av sin avlidne svärfar: Detta ställe erkände åter icke Lappvik-borna för nå­gon rå, utan blev båda de uppvista ställena ömsom bestridda, till dess äntligen rågrannarna förenade sig, och utvisade ett ställe uti ett kärr­aktigt plan strax öster om Kofrans åkergård Sjögjerdan kallad, därest en huggen rå framdeles kommer att läggas, varande detta ställe på kartan bemärktes med No l.

Härifrån kommer skillnaden i väster mot Kofrans, efter enhälligt beiv­rande att sträcka sig till Skabbholmskobben som ligger strax söder om nämnda holme och i öster att stöta ned till Hausfjärden(?) varföre en linje utstakades då vid ankomsten till nämnda fjärd. Herr bokhållaren Lindström uppvisade ett ställe vid sjöstranden vid namn Sälgstubbe be­tecknad med Lit. a vilket han ville hålla för rå emellan Lappvik, Kofrans och Tvärminne: Sistnämnde byåboer närvarande tillstode detta ställe vara hållet för rå, ehuru här icke fanns det ringaste märke därtill, utan en gammal nedruttnad sälgstubbe kunde litet skönjas, sägande Tvärminne­borna intet veta om, Lappvik med Kofrans jämväl i denna funnit samman­stöta som de dock alltid hållit före, men det är känt förvisso att det vore skillnad emellan Kofrans och Tvärminne, men påstod sig härifrån äga mark på Lappvik-sidan till ett notvarps bredd, som dock icke nu kunde bevisas, och av herr bokhållaren Lindström på det högsta bestriddes: Äntligen tillstodo Lappvik åborna sig hava hört, att Kofrans skulle hava få storbrede här vid stranden, men ville icke avstå så mycket som herr Rautell nu fordrade; äntligen begav sig bemälte herr Rautell i förening härutinnan således, att han för Kofrans ifrån Sälgstubben Lit:a, undfår långsmed stranden mot Lappvik-sidan sextio alnar då han ville efterlämna resten av sin pretantion. Härmed voro Lappvik-åboer väl tillfreds, varföre denna punkt på marken utmättes och därifrån en huggen rågata uppstakades tillbaka till No l, varande denna råpunkt nu nämnd för Hallrån och betecknad med No 2.

Härifrån sträcker sig denna bys ägoskillnad söder om Åmusholmen allt långsmed vattnet igenom Brant­sund, mellan Ekön och Hermansölandet till Eköryggen, vilken tillhör Lappvikborna och så därifrån över vattnet till No 3. Hallbecks rå, som uppvistes på norra ändan av ett litet berg 110 alnar ifrån sjöstranden mot Eköryggen, bestod av 5 stycken i god ordning liggande stenar, vilka erkändes av de tillstädeskomna Harparskog åboar för riktigt skiljemärke mot Lappvik; härmed var herr bokhållaren Lingström ock tillfreds, men vid efterfrågan var skillnaden dessa lägenheter emellan skulle ledas, påstod herr bokhållaren härifrån en rak linje till Mistkärrets vid, Skogby träsk, däremot Lappvik-borna förmente efter herr lantmätaren Fattenborgs(?) rågångskarta, böra härifrån först komma till tallarna vid Harparskogen och så därifrån till Mistkärrs viken: Herr bokhållaren Lindström sade sig för ingen del kunna hålla de påstådda stenarna för någon rå ehuru lantmätaren Fattenborg samme som råmärken upptagitt förmenande herr bokhållaren att skillnaden på denna såväl som på andra sidan borde gå uti rak linje ifrån Saltsjön(?) till Mistkärrsviken i ovannämnda träsk; vilket ock Lappvikborna efter litet betänkande be­ viljade, varför härifrån en rak linje utstakades til No 4 Mistkärrs­viken vid Skogby träsk, varefter intet igen fanns något råmärke utan halva höslaget i Mistkärrsängen determinerat skillnaden i skogen emellan Lappvik å ena sidan samt Harparskog och Skogby å andra sidan. Ifrån stället No 4 sträcker sig skillnaden dessa 1ägenheter emellan långsmed ovannämnda träsk till No 4 i nordvästra viken mot Edet, och så därifrån över landet till norra sjön till No 6 Ede råen uppvisade några stenar under ett berg som varit hållet för rå, härifrån sträcker sig Lappvik bys ägoskillnad ut i Norrfjärden och så med densamma igenom Stagsund till No 7 rågrund, eller Skabbholmskobben som ligger strax söder om nämnda holme och vidare som i början nämnt är, härifrån till stället no l

Den 11 juni sammankallades igen samtliga Lappvik bys åbor och herr bok­hållaren Lindström jämte nämnden, för att bereda tilldelning över åker och äng samt utmarken, och hava de påståenden och beslut blivit överens­komna och belevade som här efter förmåtte finnas

lo Efterspordes om några nya diken till vattentagsledande för byns gemensamma nytta, och om några nya vägar vore av nöden, då Bergans hemmans åbo tillkännagav, att det tåg han skall färdas med ifrån byn till bron över bäcken och så vidare till sjöbodarna i viken vore för trång, be­givande för den skull, att samma tåg måtte bliva utvidgat. Förrättnings­männen förfogade sig på stället, och befanns vara nog smalt, knappt något över 3 alnar.varför detsamma såsom en nödvändig genomfart för Bergans och Sågars hemman, detsamma blev utvidgat till 8 alnars bredd emellan gärdesgårdarna och blev tillökningen tagen, av de långa åkerstycken va­rande lindbrantar, utan att av åkerjorden göra någon minskning, kommande ock Grabbers åbon av den humlegård no 37 att utlägga till nämnde väg ett litet hörn. sättande gärdesgården rätt fram ifrån Skiljegårdshörnet vid Bergans humlegård no 38 rakt till ledet vid tåget Sågars vattengärde no 40 och blev denna utvidgning av vägen på marken med pålär.nedslående för byamännen utvista. Avloppen och utfallsdiken sade byamännen sig icke omtränga; de mindre dikena kunna var och en efter delningen själv reglera, utan att därtill av byalaget fordra avdragning. hälst var och en förmod­ligen sådana behöva. (forts.)
2o Härnäst har i åkerjordmånen kommit under övervägande och befunnits bestå av något litet mullblandad sandjord på sandgrund med många stenar och impedimenta ej klarerad, varande på ett och annat ställe litet leraktig jord, men befanns vara jäs-och steckelaktig, kunnande således ingen åtskillnad göras på de här i byn befintliga stångfallsåker-jordarter, utan förbliva allesammans av rågrannarna ansedda för lika goda och upptages de alla till 3dje graden: utåkrarna anse bymännen av lika halt och grader till undantagna de som komma att utläggas till utmark och här nedan kommer att förmälas.
3o Därefter har byamännen själva uppgivit avkastningen på ängarna på det sättet och till den myckenhet av hö, som den här nedan upprättade uträkningen bre­dare omförmäler, varande åkerhöet till hälften räknat., såvida det vartannat år allenast bärgas.
4oDelningsgörandet har ock nu blivit efterfrågat, då herr bokhållaren Lind­ström framgav en karta, beskrivning över Lappvik bys upprättad år 1647 av dåvarande lantmätaren Hans Hansson, vilken förmäler, att dessa hemman stått i den tiden för 4 stänger jord vardera, eller 12 stänger för hela byn, samt att dessa 3 hemman vore ägare av.6 tunnlands årligt utsäde. Derjämte tillämnad ett tionde och utsädeslängd utgiven av J.Alftan den 26 juni detta år. som bevisar utsädet till 7 tunnland, och tionde till 1 tunna 26~~för varje hemman. Än producerade herr bokhållaren utdrag av kronans Lant jordebok för år 1706 som utsätter för varje hemman i denna by av gammalt l mantal, men av de nya mantalen föres för Sågars hemmanet 3/2 mantal, för Bergans 2/3 mantal och för Grabbers 1/2 mantal, utan att i detta utdrag något omröres om stång och alnetaklet. Häremot invände Erich Larsson Bergans att uti både ränta och mantal är drygare än dess grannars, varför han påstod att efter räntan eller mantalet erhålla jord, ingav för den skul uträkning på rän­torna för dessa hemman som utfaller för Sågars 13: 18/. 19 1/2 penning silvermynts ränta, för Bergans 15; 1 öre 13 3/5 penninge dito mynts ränta och för Grabbers 12: 17 öre 12 penninge summarisk ränta. Efter ett vidlyftigt överläggande stannade byamännen äntligen i det ge­mensamma beslut, att det här framom nämnda. stång och alntalet behålles till delningsgrund för dessa förevarande uppodlade ägor, nämligen 4 stän­ger jord för varje hemman, dock med det vilkor, att Bergans hemman som uti ränta och mantal är större och drygare än något av de andra tvenne hemmanen, och att därför måste på flerehanda sätt vidkännas större utgif­ter och varjehanda gärder än de andra grannarna, därför undfår Kobbdals­ängen utomberäkning till ett litet, ehuru ringa vederlag för dess drygare utlagor, vilken överenskommelse såsom frivilligt ingången icke annat kunde än beviljas.
5o Skiftesordningen har slutligen kommit under övervägande och att för Sågars föreslagit hela Söderåkern och av Hemåkern till vägen på södra sidan. För Bergans hela Västeråkern, kullen, Stacksvedjeåkern och hamplandet n:o 10, samt för Grabbers norra delen av Hemåkern ifrån vägen mot dess tomt, Hamplandet no 12, Brogälan no 13, Storsåkern samt Kyttlandsåkern, kommande jämkning att ske antingen i Stobbåkern eller med något utbyte av stångfall emot erhållande av enskilda åkrar.
Ängarna vidkommande hava byamännen således kommit överens, att Sågars hem­manet erhåller av Stenängen(?) ifrån Södra hagen hörnet rakt upp mot Västeråkern, den delen som ligger mot norr, hela Söderängen, tilldelade ock fyllnaden av stordelen. Bergans undfår södra delen av Storängen, Flyet kallad, Näskärret och slätten, samt de fem hagar som ligga söder om tåget som går emellan hagarna. Grabbers anslogs hela kärr- och till ängarna nyrödjan, och västra ändan av Stordelsängen. Utom beräkning har Kobbdals­ängen ännu tillfallit Bergans hemmanet, för den orsak som här ovan förmälts.
6o Byten, hava blivit belevade i så måtto, att Grabbers hemmansägaren för vilken ägorna nu vid delningen blivit anslagen på norra sidan om dess tomt, undantagande en liten andel Stobbåkern; har avstått denna andel jämte dess Västeråkersgärda, vilken ligger dess hemman alldeles obekvämt, till Borgars hemman, emot det att Grabbers undfår förutnämndes skogsgäla no 41, Lillänggärdan no 42 och Kärrgärdan no 45. Desslikes har för mera för bekvämlighets skull Bergans hemmansägaren med Sågars åbon överenskommit att förutnämnde avstår till den senare hela dess Nejlandshagen med no 51, med åker och linda beräknad till 26 kappland emot erhållande av den delen i Stobbåkers västra stycke, som efter utmätning annars skulle tillfalla Sågars hemmanet, varigenom Bergans hemman blivit ägare av hela det nämnda stycket uti Stobbåkern och den olägenheten undanveks att det­samma behövts styckas.
Sålunda vara överenskommet ock om de uppodlade ägors delning beslutet, bevittnade med våra egenhändiga namns och bomärken under sättande, som skedde i Lappvik den 13 juni 1781

Såsom vittnen underskriva
Adam Malmström
Commissions lantmätare
Henrich Andersson Östergård Erich Hansson Västergård
nämndemän

Efter bymännens i ovanstående måtte träffa do överenskommelser, blevo de uppodlade ägorna behörigen utskiftade, och de nyjord­skiftena för delägarna på marken utvista varför blev upprättat följande: (forts.)
Delningsinstrument:
Med detta i så måtto över åker och äng förrättade storskifte,vilket på denna dag för oss blivit på marken utvisat och lag­ligen rålagt, förklara vi oss alla samteligen nöjda, som med våra namns och bomärkens underristande bekräftas. Lappvik den 13 juni 1781.


Till vittne underskriva
Henrich Andersson Östergård Erich Hansson Västergård
Bägge ifrån Vimonböle. nämndemän


Den 3 dje september sammankallades igen samtliga här ovan nämnda delägare, fullmäktige och nämnd, vid vilket tillfälle överlades och avgjordes om det vad till den av återstående skogsdelningens beredande till storskifte höre,.varvid följande omständigheter va­rit att iakttaga nämnligen:
Skogsmarkens naturliga egenskap består uti följande särskilda skiljaktligheter
1o Den bästa marken innefattar sandjord samt här och där något stenbunden, med uthuggen blandskog.
2o Stenig mark varav största delen består, äger lika skogvärde.
3o Bergen äro nästan skoglösa och till intet tjänliga.
4o Mossmark, äro nästan skoglösa, med djup mossa utan någon grund, finns till ingenting annat vara tjänliga, utan till något mulbete i haggarna(hagarna ?).
5o Malmen ifrån den såkallade Ridvägen ända till Tvärminne eller Kåfrans rålinje, är av ganska djup flygsand, med några små tallar här och där, samt ganska svag till skogsväxt.
6o Kärrdälder, med något skog och mulbete, kunna ock på sina ställen vara tjänliga till någon ängsuppodling.

Nu och som dessa sex skiljaktligheter äro så ganska mycket olika, och på intet sätt att anse jämngoda eller svarande emot den mark, som jordägarna till åker och äng uppodlat, ehuru de samma icke heller finns vara av någon god halt, utan av sand och stenig mark uppodlad, dock på det någon likhet mellan den uppodlade och skogsmarken måtte vinnas, är med nämnden och byemännen överlagt om jämförelsen av dessa före­varande ägor, och är efter nogaste beprövande sålunda beskattad, som här efter följer
De uppodlade ägor bestående av åkrar och ängar med hagar och humlegårdar, äro ansedda för det bästa och förnämsta slaget av denna bytillhörigheter, varför desamma också äro av byamännen ansedda för den första och bästa skiljaktligheten.
Den andra skiljaktligheten innefattar också mark av sand och stenig grund med tallskog på, varande densamme, så som mycket stenig och med många små bergklackar uppfylld, vilka icke utan ganska täta mätningar kunnat upptagas och uträknas, beräknad till hälften sämre än de uppodlade ägor, och följaktligen tvenne tunnland av detta slaget svarande emot ett tunnland av första slaget, Tredje skiljaktligheten inbegriper kärrmark vilken här förut i 6 te mo­mentet är beskrivet, varande 3 tunnland av denna skiljaktligheten räknad svara mot l tunnland av den första.
Fjärde skiljaktlighetern är den såkallade Tvärminnemalmen här ovan beskriven uti 6te momentet, och borde för den skull, att på en ansenlig grund ersätta vad densamma brister i godhet, har dock nu icke kunnat annorlunda taxeras, än att fyra tunnland hava ansetts lika emot l tunnland av lo skiljaktligheten.
Till den odugliga och otjänliga marken av mossor och berg räknad såsom medförande ganska ringa, eller alls ingen nytta, ävenledes från vallen som består av bytomten och en backe alldeles stenig och oduglig, jämte vägar och fäladsmarkerna med åker och äng impedimenter.
Fiskevattnet och kovassen, förbliva till samfällt bruk och nytt­jande hädanefter såsom tillförne ej mindre vid stränderna af skogsmarken än under åker och äng samt kring holmar och gränd i sjön.
Boskapsbetet förbliver till samfällt nyttjande, såvida det samma icke med förmån kunnat skiftas.
Skifte ordningen har här näst kommit i övervägande, och halva bya­männen därom sålunda överenskommit, att huvudmarken delas ifrån norra till södra fjärden således, att Grabber erhåller sitt skifte närmast emot Harparskog och Skogby rå, därnäst bekommer Sågars sin andel sist Bergans dels skifte som sluter sig mot Ryssvägen tillika med hela näset. Tvärminnemalmen såsom oduglig mark, delas emellan alla trenne hemman, således, att Grabber får närmast emot Hallfjärden, Sågars mitt uti, och Bergans näst emot Dragsviken, kommande dessa skiljolinjer att sträcka sig mellan Kofrans rålinje och Ryssvägen. Holmarna delas sålunda, att Bergans undfår Skabbholmen med de därom kringliggande grund, Grabbens hemman tillades Åmusholm, samt Sågars erhåller Måsgrundet och Eköryggen blivande mulbetet på dessa holmar jäm­väl till samfällsbruk.
Utåkers-och utängsvederlagen hava byamännen överenskommit, att taga i de­ras tillfallande skogslotter, i förmågo varav detta slaget af uppodlade ägorna äro till skogsmagan inlagde och på varje hemman företer då vid åtskiftningen vederlag av sig själva utfallit.
Sågars hemmanets åboe förbehöll sig endast att få den mossa som ligger emellan dels till detta Lillängs- och åker-gård samt Spängerna, för att om möjligt bleve, få utdika de kärr och andra vattenpölar, vilka skola förorsaka frost uppå den härvid varande åker, som beviljades.
Svinvallen avleddes ifrån hampsänkgrinden rakt till kärrgärdorna jämte Bockbacken, vilka bägge förblevo till byns gemensamma nyttjande och bruk.
Vägar förbliva efter förra vanligheten fritt för var och en, att hädan­efter som härtills skett, färdas till varje hemmans ägolott, vilka över­enskom mellan med byamännens fullmäktigas och förrättningsmännens namns och bomärkens undersättande bekräftas,Lappvik den 3 dje september 1781.
Christ. Lindström
The vittne underskrifva
Henrich Andersson Erich Hansson
från Vimonböle


Anmärkning, uti svinvallen betecknad på kartan med :Lit.. A.B.C samt fäladsmarken och vägar, äga alla trenne hemman lika och gemensam del, som här antecknas.
Sedan ej mindre de yttre rågränszomerna mot de tillstötande rågrannar voro behörligen rålagda. och rågatorna. ordentligt upphuggna samt del­ningspunkt.erna i skog och mark för delägarna uti denna Lappvik by utviste, åtspordes jordägarna, om de emot storskiftet i skog och mark hade något att påminna: dä samtliga vederbörande delägare förklarade sig till alla delar nöjda, så väl med de.i utmarken för dem utviste skogslotter, som själva råläggningen; velande härigenom för nu och framtiden, hava till fullo nöjd med denna ovanstående måtto förrät­tade skogsdelning förklarad. Herr Rautell som innehar Kåfrans-jorden, lydande .till .Undermalms rusthåll anmärkte, och förbehöll sig fiske­vattnet och vassen i Dragsviken nedanför Kåferkärrs rån, på. sådant sätt, att linjen som ifrån Hallrån här i Kåfverkärrs rå infaller och vidare i rak sträckning uppdrages härifrån tillSkabbholms kobben. vid Kåfverkärrs rån tvärt av ned­sträcker uti sjön till djupet av Dragsviken, och så. med detsamma till ovannämnda Skabbholmskobb: Denna erinran fann Lappvik å.borna vara alldeles billig, så vida nämnde fiske och vass är av ringa värde, för­klarande sig nöjda med allt vad herr Rautell härutinnan äskat och på­stått, samt med sina namns och bomärkens egenhändiga underfattande bestyrka allt vad i ovannämnda måtto anfört och tillgjort är, vilket skedde i Lappvik den 31 oktober 1781.

Johan Rautell Christ.Lindström
Eric Larsson
Eric Ersson
Hans Jöransson
Bergans
Grabbers
Sågar s



Till vittne underskriva
Erich Hansson Västergård Henrch Andersson Östergård
Nämndemän ifrån Vimonböle
Härefter företogs delningslinjernas uppstakande i skog och mark delägarna emellan, och behöriga rågator upphöggs,. samt med lagliga stenråar förseddes. havande de samma sådana lägen på marken. som kartan utvisat: Tid och ort som ovan
På förrättningsmännens vägmar,
Adam Malmström
Commisions lantmätare

Rågång och Råläggning protokoll i Lappvik
Är 1781 den 21 maj företogs av underskriven, lantmätare Rågången och Råläggningen kring om Lappvik Bys Ägor, när­varande de till biträden inkallade nämndemännen Henrich An­dersson och Erich Hansson ifrån Vimonböhle; för Sågars skattehemman som innehaves av Bergs Rådet och Riddaren av kongl. Vasa orden, Välborne herr Joh:Hisinger Bruksbok­hållaren högaktad herr Christian Lindström, jämte land­bonden å nämnde hemman Hans Göransson, Skattehemmansägarena Erich Larsson Bergans och Erich Erichsson Grabber.
Början med denna Rågångsförrättning gjordes mot Kofrans sidan för vilket hemman sig jämväl nu infällde, ägaren därav herr Johan Rautell från Undermalm.
Sedan ovannämnde Rågrannar således voro samlade förfogade sig förrättningsmännerne till skogen, anförda av byamännen, vilka omkring ett kärr, som sluttar ned ifrån Kofrans vägen till Dragsviken, uppviste flere små och obetydliga stenar, vilka de ville hålla för Rå.; men som Kofrans och Lappvik åboerna icke voro vissa om någon säker skiljepunkt ty kommo de överens att Råpunkten antages och lägges uti det så kallade Kofverkärret, varefter nu gemensamt uppviste stället, be­tecknades på kartan med No l och kallades Kofverkärrs Rå, är beläget in i kärret; väst norr om en liten vattenränna, litet öster om Kofrans ängsgård och 25 alnar söder om sjöstranden: och som här intet var något Råmärke, så blev det samma nu nedlagt,
Således: först nedsattes en
hjertesten 8 kvarter lång, är spetsig i uppstående ändan, nedsattes på fin sandgrund l. aln, och med andra stenar väl underskolades och murades. Därnäst uppställdes 4 hörnstenar; den på västra sidan är 6 kvarter hög, och den på östra 6 kvarter, de på södra och norra sidorna äro något lägre, alla dessa stenar blevo väl under- och kringmurade med ett fyrkantigt röse, visande nordvästra hörnstenen jämte en utliggare på laga avstånd från hjärtestenen, vilken består av en på kant nedlagd och fastmurad flisesten, linjens sträckning härifrån till Skabbholms kobben, vilken bergklippa härifrån syns, samt den sydöstra hörnstenen jämte en lika beskaffad utliggare på 10 alnars avstånd linjen härifrån emellan Lappvik och Kåfrans till
No 2 Hallrån, här ville de Lappvikboer komma med sina ägor till ett ställe vid namn Sälgstubba som är skillnad mellan Tvärminne och Kåfrans, men blev av sistnämnde hemmansägare herr Rautell på det högsta bestred; entligen, och efter en långvarig överläggning stannade Kåfrans och Lappvikborna i den enhälliga överenskommelse, att Hall­rån antages och läggs 60 alnar norr om Sälgstubba råstålle varest icke mer besluts något lagom råmärke; således blev detta Hallrå­ställe med en laglig rå försedd, nämligen, en 9 kvarters hg och 4 kvarter och 2 tums bred flisaktig hjärtesten uppsattes i sandmalmen nedsänktes till en alns djuplek och med sand vall omskottas, därnäst nedsattes 2 hörnstenar, den på västra sidan om hjärtestenen är 6 kvarter hög, nedfälldes l aln i jorden, den östra hörnstenen är 7 kvarter hög nedlades lika djupt, norra och södra hörnstenarna äro kullriga och alla över mans börda visande 3 uppstående fliseste­nar tillika med en utliggare på 15 alnars avstånd ifrån hjertestenen, linjen tillbaka till no l, vilkens linje uppstakades över malmen, och nedsattes en ledare i linjen 1310 alnar härifrån mot no l, vil­ken ledare tillika är skiljorå
emedan Grabber och Sågar s hemman i Lappvik på malmen består av 5 stycken stenar lagda i sandmalmen med utliggare på trenne si­ dor om densamma, 2721 alnar ifrån sistnåmnde Hallrå no 2 lades den andre ledaren även med 5 stenar, vilken tillika är skilje­punkter mellan Bergans och Sågars. Malmskiften i Lappvik är dess­likes försedd med trenne utliggare, tvenne linier mellan Hall-och Kofverkärrs råarna och den fjärde i linje, mellan Sågars och Bergans skiftelinjer. Ifrån Hallrån stryker denne byägoskillnaden söder om Åmusholm och Åmusgrundet igenom Djupsundet, mittvattens emellan Ekön och Hermansö-holmar, och för i en krökning till Eköväggens norra udde, och får därifrån gerad(rakt) till
no 3 Hallbecksrå uppvistes enhälligt ej mindre av (the) Lappvik-än Harparskog-byemän , vars ägor härvid emottaga, på nordöstra ändan av ett litet lågt berg, som i sydväst skjuter in på Lappviksidan om rålinjen, bestod av 5 stycken små stenar, lagda i fyrkant och den femte mitt uti, ligger 110 alnar i väster ifrån Saltsjöbruden (?) i linjen emot Eköryggen. Vid efterfrågan vart linjen härifrån skulle ledas uppviste the Lappvikboer en karta av år 1763 för­fattad av Extra ordinarie lantmätaren Tattenborg(?), vilken viste utfallen ägoskillnader mellan Lappvik å ena, samt Harparskog med Skogby rusthåll å andra sidan, härifrån först till ett par gamla torra furor, stående en på var sin sida om landsvägen från Lappvik till Harparskog, samt därifrån vidare till Mistkärrs ändan vid Skogby träsk och så längs vattnet till västsödra ändan och därifrån rakt till Edrån. Herr bokhållare Lindström trodde ovannämnda tallar och gamla furor icke vara någon rå ehuru där finns ihuggna Lappvik­bornas bomärken, vilket slätt intet förmodades bevisa; utan påstod att linjen borde dragas rakt ifrån detta Hallbäcksråställe till Mist­kärrviken, samt därifrån sedan efter ovannämnda kartas utvisning till Edrån. Efter liten överläggning stannade the Lappvik byamän i samma beslut som herr bokhållaren påstått, och beviljade, att rå­sträckningen uppstakas härifrån till Mistkärrsviken, varför först en rak linje här mellan uppstakades, och en laglig rågata upphöggs: och som de gamla råfällen voro dels ringa ,dels alldeles utan några lagliga råmärken, ty företogs för den skull råläggningen genast, och gjordes början med Hallbecksrån, varest på gamla råstäl­let upprestes en 9 kvarter 4 dec.tumhög, och 3 kvarter 4 dec. tum i övra ändan bred hjärtsten, inpassades så, att uppstående ändan; bredd visar stafledden härifrån, denne sten blev väl underskolad och fastmurad, därnäst upprestes 4 hörnstenar av 4 1/2 kvarters längd vilka uppställdes och fastmurades så, att dessa hörnstenar stå en i var sida uppstående, uti ett uppmurat fyrkantigt råröse som är 8 alnar i omkrets, varande den västra hörnstenen inställd i stafledden härifrån åt Mistkärrs rån samt en utliggare i samma linje på 15 alnars av­ stånd från hjärtestenen uppförd, bestående den samma av en 2 kvarter hög och 3 kvarter bred hjärtesten, vars översta bredd anpassades i linje och fastmurades, med ett litet stenröse 1050 alnar ifrån ovannämnda Hallbecksrå lades första mellan rån i denna linje emellan Lappvik och Harparskog uppå Biskopsberget 110 alnar öster om Biskopsmådan, hjärte­stenen är 5 kvarter, 3 tum hög och 3 kvarter bred fastmurades med ett gott stenröse uti en rektangulär figur. Andra mellanrån lades på 1150 alnars avstånd ifrån sistnämnde ledare på Biskopsberget, uppå en malm­udde som skjuter in i Slättmossan 54 alnar ifrån mossaleggen vid malm­udden, är av lika beskaffenhet med förenämnda ledare, vidare sträcker sig denna bys ägoskillnad. mot Harparskog, uti oavbruten ordning rakt till.
no 4 Mistkärrsrå, lades på västra kanten av Mistkärrsberget och ligger i öst söder från Mistkärrs äng, samt 3500 alnar ifrån Hallbecks rån: Hjärtestenen som här på sin fot upprestes är 8 kvarter hög och 4 kvar­ter i omkrets underskolades och fastmurades; vidare upprestes här tvenne hörnstenar uti den över denna rå löpande linan samt fastmurades, samt lades tvenne utliggare på 10 alnars avstånd ifrån huvudröset som visa linjens sträckning härifrån åt båda sidor, såväl till Hallbecks rå som ned till Skogby träsk: Så snart denna räta linje träffar nämnda träsk åtföljer den vattnet, så att marken söder om träsket tillhör Lappvik och på norra sidan till Skogby, samt löper upp utur träsket vid
no 5 Edet, är lagd med 5 stycken stenar invid Skogby träsk västra strand alnar norr om diket som utgrävts ifrån sydvästra viken, samt lades till lika en utliggare på 10 alnars avstånd i linjen som härifrån upp­stakades tillEds rån blev lagd med 5 stycken stenar uppå ett berg 40 alnar ifrån
no 6 Eds rån blev lagd med 5 stycken strenar uppå ett berg 30 alnar ifrån sjöstranden med linjen som stakades ned till vattnet mellan dessa råer: desslikes lades en utliggare i denna linje på 10 alnars distans från huvudrån, vilken visar linjens sträckning tillbaka till no 5. Från no 6 sträcker denna linje rakt ut till fjärden som ligger emellan Lappvik ock Oijebyladet (Öby) såmt sedan långsmed fjärden igenom Stagsundet till
no 7 Skabbholmskobben, som är en liten, men hög bergklippa strax utanför Skabbholms södra udde; härvid taga nu igen Kåfrans ägor, och sträcka sig emot Lappvik härifrån långs över fjärden till den här förut under no l beskrivna Kåfverkärrs rån. Sålunda voro rågångat och rålagat, Intygar Tid och ort som ovanskrivet står.
På förvaltningsmännernas vägnar
Adam Malmström
Commissionslandtmätare


-->

Blogitekstisuositus

Muslimi, josta tuli kristitty

Nakkilan seurakunnan vierasseurakuntalaisten luettelosta löytyy todella mielenkiintoinen tapaus elokuulta 1880. Mainitun kuukauden 15. päiv...